I skapandearbetet runt det verkstadsmässiga fikabordet på SE Service hittades även namnet på. Första bokstaven från Harley och resten av namnet från Rudge Ulster.
Efter alla datorprintar kontaktades Mikael Hallgren som fick muntliga intruktioner om hur motorcykeln skulle se ut. Separat växellåda, stel ram, smala 23-tumshjul, inga skärmar och en egenbyggd framgaffel. Mikael gjorde en skiss i skala 1 till 1 och utifrån den byggdes sedan ramen. Nu började jakten på rätt delar och rätt råmaterial.
Tomas Grandell lyckades få tag på både flera gp-Amaler med matchbox-flottörhus och första Nortonlådan med rick-rack!
Topparna göts i aluminium, men utan kylflänsar eftersom det var omöjligt att få till. Efter det satte sig Stellan och började slipa flänsar och fila kanaler! För att få kanalerna rätt nu när det var fyra ventiler tog de hjälp av ett proffs. En annan som tidigt var inkopplad i bygget var lackeraren Ray Hill. Han fick komma med idéer till bygget och skapade sedan en tidsmässig lack som inte var för kall och skulle matcha bronstopparna.

Cheating
The cylinders are made of
Att cylindrarna skulle bli av brons var självklart. Det skulle visserligen bli mycket tyngre, men färgmässigt skulle det bli helt rätt. När vi frågar om de inte kunde ha målat cylindrarna i bronsfärg istället blir Stellan lite upprörd.
–Det är ju fusk! Det är viktigt att det syns vilket material som använts. Det är en del av skönheten i ett bra bygge.
Ingenting är kromat heller på motorcykeln. Bara borstat, polerat eller förnicklat. Fast ett tag var det nära att teamet övergav den inslagna vägen och började använda en annan slags ytbehandling på vissa motordelar.
–När vipparmarna skulle göras så vi provade att lägga cyanidkoppar på ett par stålvippor, men de blev nästan rosa och det kan man ju inte åka omkring med, säger Stellan.
För att kolla om ytan kunde bli snyggare efter lite hastigt åldrande testades det att lägga dem i en skål regnvatten. Efter en veckas åldrande upptäcktes ingen skillnad, så Drusse testade en teori om att urin kunde påverka ytan. Efter ytterligare en vecka i en kopp med Drusses piss kunde ingen skillnad upptäckas och experimentet avbröts. Det fick bli obehandlat Weldox 900-stål istället.

En annan detalj är den oljetank som sitter under motorn. Den är svetsad i aluminium men sedan kulbombad och sandblästrad av Valla Sandblästring AB i Katrineholm för att se gammal och gjuten ut. Det fick inte skilja sig för mycket från motorblocket.
–Valla Sandblästring är de helt oöverträffade vad det gäller blästring. Du kan få dina prylar blästrade med snäckskal, plast eller nötskal. Vill du ha dem blästrade med bayonneskinka så går det säkert att ordna, säger Drusse.
För att undvika synbara bultskallar på cylinderfoten bestämdes tidigt att det skulle användas dragstänger hela vägen upp till toppen. Dragstängerna har långa muttrar med högergänga från ena hållet och vänstergänga från andra och måste dras exakt lika mycket hela vägen ner, annars låser hela systemet upp sig. Enda problemet var att det gällde att avskärma sig från yttervärlden när topparna skulle monteras och dras fast. Minsta miss och det var bara att börja om.
–Jag fick käka en valium stor som en tvål, stänga av telefonen och sedan göra jobbet. Gå in i mig själv och bli en dragstång. Först då gick det, säger Stellan.
Drusse tillbringade sedan många timmar framför datorn och letade delar på Internet. Kopplingshandtaget från Nymanverken är en mopeddetalj som passade perfekt.
Hela cykeln är i övrigt så full av detaljlösningar att det skulle behövas många fler sidor för att beskriva allt. Nu vet vi alla hur det gick i Sturgis i augusti. Efter att denna artikel publicerades åkte Stellan först till Västervik med sin gamla hoj Esox Lusius och vann Guldbågen, MC-Nytts pris på 50 000 kronor, framröstad av en enig jury med Roland Sands i spetsen. En vecka senare for han till Sturgis och vann VM i hojbygge. Stellan Egeland är numera Lord of the Ring!

and as you would expect, workmanship overall is superb.

/Clayman